måndag 17 januari 2011

Skidor!!

Efter 2342 fall och 3532 blåmärken känner jag att jag har funnit atleten inom mig! :D

Igår var vi och åkte skidor i Park City, 30 min från Salt Lake. Under OS 2002 hölls många av de olympiska spelen i just Park City så bara det var spännande att se. De som vi åkte med var Casey (en kille som jobbar med internationella studenter på U.), Jen (Caseys fru) och deras kompis Daryl. Det var inget de behövde göra utan gjorde för att de är så snälla och ville visa oss runt. De andra utbytesstudenterna skulle också komma men de försov sig och kom aldrig så det var bara jag och Fede från Italien. De andra MISSADE VERKLIGEN NÅTT! Jämfört med de andra räknades jag som en nybörjare men jag fick ändå hänga på... även på de s k svarta backarna, dvs de brantaste! = KOMEDI! :D Men det gick bättre efter att Caseys kompis, som har jobbat som skidinstruktör i 10 år, lärde mig massa nya saker som hjälpte till att åka ner för backen på ett lite mer glamourösare sätt. :D

Efter skidorna åkte vi för att byta om hos Daryl eftersom vi skulle gå ut och äta. Han har en hund och så fort han säger "go get me a beer" så springer hunden till kylen, ÖPPNAR den, TAR ölen och GER den till honom. "Cooooool" som de säger det här hela tiden. Det var en 100% lyckad dag :)

Hemlängtan. Jag förväntade mig att den dagen skulle komma men inte att den skulle komma bara efter en vecka. Det slog mig att jag saknade hem när vi satt och åt middag och jag började tänka på maten hemma. Mammas lasagne, tomatsoppa, pierogi, kopytka, frukost, kaffe, vad som helst som är gjort av henne. Samma dag hade jag också pratat med Linda som berättade om vad de hade ätit hemma (eftersom jag alltid frågar och inbillar mig hur gott det måste vara eftersom allt hemma hos Linda smakar som på 15 stjärnig restaurang.) Jag menar inte att jag vill tillbaka till Sverige, eftersom jag verkligen trivs jätte bra här, utan att jag bara saknar familjen och vännerna som man kan prata om allt med. Men som tur finns skype :D Som till exempel idag när jag pratade med Jola, världens underbaraste människa! Man behöver ingen psykolog om man har Jola som kan få en att bli glad på 1 sekund! Hela familjen Szymanscy är guldvärda och deras barn är mina favoriter.. snälla, väluppfostrade och så söta att man vill äta upp dem!:D Om Ni läser det här så ska ni veta att jag tänker på Er jätte ofta<3 Och jag skulle inte heller tacka nej till Jolas lax :D

Jag måste sluta tänka så mycket på mat, men jag kommer aldrig vänja mig vid att folk äter pizza till frukost här. Förresten så pratade jag med en kille som jobbar i matsalen idag. Han frågade mig om jag tyckte om maten och jag svarade nej eftersom vi inte äter sånt hemma. Då sa han att jag skulle komma och smaka på en vegi-burger som tydligen skulle vara jätte nyttig och god. Gissa vad den innehöll? Lager av ost, lager av majonnäs och vitt bröd. *ufft*

MEN JAG LOVAR ATT SLUTA GNÄLLA OM MATEN!

BAMSEKRAMAR TILL ALLA!

                                                 Skidbackarna i Park City, Flottsbro x 50

                                                     Fede, Casey, Jen och jag :)


                                                                                Lunch 

                    Man kunde åka skidor in i staden eller ta liften till hotellet


                          Nästan som Adam Malysz, han är bara lite kortare :D

            Förresten så var vi och bowlade en dag. Jag spelade mot Nate från USA och Abdulla från Mellanöstern. Gissa vem som kammade hem spelet? POLSKAAA!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar